Den här dikten hittade jag på en blogg som heter: Ur Kaelas byrålåda
Den är så fin...
vill jag dansa barfota
i den gröna mossan
och låta månen lysa silver
på min hud
medan längtan brinner
att se det jag drömt
och nattens skimrande
stjärnor
slocknar
en efter en
och dagen tar mig vid handen
i en närvaro
skör som spindelväv
ja skörare
än alla ord......
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar